Väktarens historia
Väktarens historia börjar redan på 1200 talet i den dåtida stadslag framgår att man var skyldig att tjänstgöra som stadsvakt. Stadsvakterna hade till uppgift att svara för ordningen i staden och att bemanna stadsportarna, se till att tull erlades och att portarna öppnades respektive stängdes i tid på morgon och kväll samt tillse att stadens krogar inte sålde brännvin efter klockan 21.
Vidare fanns även nattvakten vars uppdrag var att tillse att ingen öppen eld brann i spisarna efter ett visst klockslag. På sin vandring sjöng eller ropade han sin nattvaktssång vars ena vers lydde så här:
"Klockan är tio slagen,
Guds milda och mäktiga hand,
bevare staden från eld och brand
Klockan är tio slagen.. "
Stadsvakten togs även i anspråk för att biträda stadstjänarna vid indrivning av skatter etc, ordinanstjänst, eskorttjänst vid penningtransporter, biträdande vid verkställande av gatuloppsstraff mm. De skulle även ta fast tiggare, en uppgift som med tiden växte i omfång.
Eftersom vaktplikten var allmän kunde man betala någon annan att stå vakt i sitt ställe. Då blev arbetet mindre väl utfört. Ofta söp man och spelade kort istället för att koncentrera sig på nattvakten. Någon gång på 1700 talet avskaffades den allmänna vaktplikten för borgarna, eftersom systemet inte höll. En mindre kår infördes och avlönades ur stadskassan för att vakta staden under natten.
Under 1800 talet ökade oordningen på grund av att städerna växte. Man insåg att det fanns ett behov av stadsvakter även dagtid. I mitten av seklet införde man en polisorganisation för att överta stadsvaktens uppgifter. Man införde också brandväsen och detta bidrog till att stadsvakten inte längre fyllde någon funktion. Vaktens roll förändrades. Det fanns framförallt kvar inom den privata sektorn.
Under industrialismen började väktaryrket ta form. Man behövdes för att sörja för säkerhet och skötsel av industrilokaler, som portvakter och vaktmästare. Numera sitter portvakten i receptioner. Vaktmästaren sköter service oh underhåll.
Stadsbevakning blev till industribevakning. Tidigt under industrialismen låg ofta industrierna utspridda i landet. Dessa kom under 1900talet att centraliseras. En nackdel var att resurser och värden koncentrerades och blev därför känsliga objekt. Kontinuerlig bevakning i egen regi blev ekonomiskt ohållbart. 1906 respektive 1934 grundades två stora bevakningsföretag, Falk & Securitas, Helskandinaviska företag.
Polisväsendet förändrades under 60-talet från kommunalt till statlig ägo. Ett statligt ägt vaktbolag Allmänna bevakningsaktiebolaget, ABAB skapades. ABAB övertog bevakning av ambasader, tunnelbana och andra samhålliga verksamheter. Dessa verksamheter skulle köpa tjänser från ABAB och inte anlita privata bevakningsföretag detta för att finansiera ABAB.
Hög arbetsbelastning och låga löner medförde en ohållbar arbetssituation. Vem som helst kunde arbeta som väktare. Ingen formell utbildning krävdes fram till 70-talet. Arbetstiden minskades och lönerna ökades. Rikspolisstyrelsen krävde auktorisation från och med 1974 de anställda skulle kontrolleras i statliga register före anställning.
